Hur kommer jag igång med träningen igen?

 Hade som mål efter operationen att börja lågt och sätta som mål att gå 500 meter. Det kan låta lite, men sätter hellre ett lågt mål och kan kliva över det än att sätta ett för högt som gör att jag misslyckas.

Idag gick jag 1 km bara av att pyssla här hemma. (Räknar alla steg från morgon till kväll) Jag har min stegräknare på mig (som någon på sahlgrenska sa, så då ser jag ju hur långt jag går. Då skriver jag upp det. Då ser jag att utvecklingen går framåt också. 

Jag skriver med det i min "Att göra" - lista och ser då om jag klarar målet eller inte. Kul att på så sätt kunna se utvecklingen framåt. ;) Jag tar en dag i taget.

Igår gick jag 1,5 km. Fördelat över hela dagen. Då blir jag glad. Hellre än att känna och tänka "fasen nu hade jag 1 km kvar för att klara dagens stegmål" Det gör träningen så tråkig och man tappar lusten till att träna. Nu får det bli vad det blir. Utan att jag känner prestationsångest. 

Nästa mål är 2 km under en dag. Får se när jag når det. Distansen jag går under en dag blir ju beroende på hur jag mår för dagen och vad jag gör. 

Kroppen känns piggare än förväntat efter en sådan stor operation. Får se hur jag mår i morgon och vilket stegmål jag kan sätta upp för dagen.

När jag har försökt komma igång efter operationer tidigare, så har jag satt olika stegmål jag ska nå på en vecka. Har legat kvar på den nivån fram till dess att det har känts lättare och sedan ökat med 500 steg extra åt gången. 

Det skapar bara stress och press. Det blir inte bra. 

Jag är två centimeter kortare

 Jag har ÄNTLIGEN gjort den planerade operationen. Jag blev utskriven från sjukhuset igår. Det var skönt att få sova ostört i sin egen säng. 

Vid inskrivningen passade de på att kolla min längd. Jag har blivit två centimeter kortare. 

Dessutom har jag gjort som "Bärgar - Berra" i "Vägens hjältar". Har ätit gröt varje morgon. Han säger ju "Det är tur att man käkar gröt på morgonen". 
Håller med om det, då min mage alltid är trög och har svårt att komma igång efter varje operation. Men då har jag ätit ostsmörgåsar, med ägg och Te. Det har inte varit optomalt för att få igång en trög mage. 

Veckans träning

Jag har under den senaste veckan kanske inte har gått så mycket pga min skadade fot. Den tas väl om hand av en underbar sköterska på vårdcentralen. 

Längtar tills dess att jag kan röra mig obehindrat igen. 

Igår gjorde jag Nikkalouktasoppa 

Tyvärr tog jag ingen bild på den, men den är riktigt god! 

Igår morse var solen framme när jag promenerade till vårdcentralen. Kunde inte låta bli att ta en bild

Inte nog med det, har jag fastnat ordentligt i det här med att läsa istället för att lyssna på bok. Kom in i en spännande del i boken om Ludmila och hennes doping som hennes dåvarande tränare och make låg bakom. Läs boken om du inte redan gjort det!

Vi går mot ljusare tider

 Nu är vi inne i februari månad. Det som är skönt är att vi går mot ljusare tider. Just nu orkar jag gå 5-6 km på en dag. Det är en vecka kvar till operationen. Efter operationen kommer det ta flera månader för mig att komma tillbaka både mentalt och fysiskt till samma nivå. Det känns tungt att ha den vetskapen. 

Jag funderar på att säätta upp ett promenadmål eller antal steg som jag ska nå varje vecka. Detta för att puscha mig själv att ta mig ut och komma igång. Det var roligt att bläddra i min almanacka och se den långsamma utveckligen framåt. Därav kommer jag göra likadant den här gången också. Jag kanske har som mål att gå 500 steg/dag i början. Vecka fyra kanske jag går 2000 steg per dag. Hur tungt det än känns så kommer utvecklingen framåt göra mig glad. 

Jag vet inte ännu om de kommer behöva snitta mig i magmuskeln än eller om de lägger slangen till hjärtat. Lägger de den till buken så finns risken att jag inte får lyfta tungt ett tag framöver. Det vet jag först efter operationen. Planen är att jag ska åka hem dagen efter operationen OM jag mår bra. 


När jag får klartecken från läkarna så ska jag återuppta mina korta men intensiva pass medan matlådan värms i mikron eller tevattnet kokar. Då ska jag även skriva ner den träningen också. Den räknas också. 

Här kommer två fina bilder jag tagit det sista. 

Vad är det bästa med matlådor?

En dag i veckan gör jag storkok på en maträtt. Och det är inte alltid som jag hinner äta upp de matlådorna innan det är dags för att göra fler veckan efter. 

Igår stod jag en timme och stekte pannkakor som jag ska ha när jag kommer hem från sjukhuset efter operationen. Det är skön känsla att veta att jag inte måste börja med och laga mat. Ett moment mindre att tänka på. Det är en underbar känsla också att veta att det finns matlådor att ta fram, de dagar som jag inte mår bra. Jag kommer fortsätta göra matlådor efter operationen också.

Just nu är jag inne på den andra veckan med intensiv huvudvärk. Efter operationen kommer jag ha mindre energi än vad jag har i dag. Det känns tungt, men vetskapen om att jag inom några månader kanske är smärtfri är en underbar tanke. 

Den som lever

 OM BOKEN: 

Boken handlar om Majsan och Garbo som till en början levde ensamma på varsitt håll. Via en kontakt annons hittade de varandra och lever nu tillsammans. 

I den här boken får man följa dem när en av dem drabbas av det värsta tänkbara: Bröstcancer. 

De bokar en sista minuten - resa utomlands till Grekland. 

MIN KOMMENTAR: 

Älskar den här serien om Majsan och Garbo. Kan inte sluta lyssna på den. Katarina Ewerlöf gör en fantastisk insats som inläsare av boken. 

BETYG: 5 av 5 🥰🥰🥰🥰🥰

Ridstövlar från Horze

 INGET SAMARBETE! 

Förra veckan skickade jag iväg mina mått på mina ben till min syster som gick in på Horze hemsida och hittade ridstövlarna som ni såg i mitt tidigare inlägg. 

I helgen som var fick jag hem dem till dörren. Jag var orolig för att jag inte skulle få upp dragkedjan. Det var inget större problem. De är lagom långa och och de är lagom stora i foten. 

Det kändes skönt att hitta rätt med en gång så att jag slipper skicka tillbaka dem. 

Man SKA ALLTID prova ridstövlar I de ridbyxor man har tänkt att använda för att det ska bli så rätt och bra som möjligt. 

Eftersom det dröjer några veckor innan jag får rida igen, har jag tid på mig att mjuka upp dem och gå in dem ordentligt. 

Såhär ser de ut: 

HÄR finns länken till ridstövlarna på Horze hemsida